JESUS – FREDSFURSTEN

Sakarja 9:9–10

”Alla använder Karlssons klister utom jag, för jag är en åsna.” Visste ni att Karlsson, med det berömda klistret, kom från Östersund? Men visste ni också att åsnan inte alls är dum, utan ett högintelligent djur? Envis? Kanske det, men åsnan, till skillnad från den snabbt flyende hästen, stannar upp och tänker noga efter inför en fara. Det fick Bileam erfara. Han fattade inte att det var stopp på vägen. Åsnan fattade, och räddade hans liv!

I Adventsevangeliet talas om när Jesus, Fredsfursten, rider in i Jerusalem på en åsnerygg. I skarp kontrast till krigarkungar som Alexander den store, vilka från hästryggen ledde sina arméer. Hästen betyder krig och vapen. Åsnan däremot, står för fred.

Anabaptisterna i Schweiz år 1525 hade tre huvudpunkter i förkunnelsen: -Bekännelsedopet. -Den Fria församlingen. -Fredsbudskapet. De grundade friförsamlingen, döpte dem som kom till tro och ställde Fredsfursten Jesus i centrum.

NEJ TILL VAPEN

Särpräglat i den anabaptistiska förkunnelsen var budskapet om FRED. Detta utifrån Jesu undervisning i bergspredikan. Ett tänkesätt som också präglade min barndom och mitt möte med det kristna budskapet. Under 2: a världskriget vaktade min far, Allan Hermans son, gränsen vid värmländska Töcksfors, med laddat gevär riktat mot väster. Inte mot norrmännen, men mot nazisterna som ockuperat vårt broderland. Något år senare, då pappa blev frälst och bekände sin tro på Jesus, vägrade han vapen och fick göra brandtjänst i Jönköping. Hans agerande och vittnesbörd kom ju några år senare att göra avtryck också i mitt liv.

Vid 18 års ålder mönstrade jag inför kommande värnplikt. Men som många unga kristna vägrade jag vapen och kallades till förhör där jag fick försvara min inställning. Statens representant var en pastor i Missionsförbundet. Han ställde mig inför ett stort antal enklare och svårare frågor. Bland annat dilemmat med de många krigen i Bibelns GT. ”Det var Guds vilja” svarade jag. Helt fel svar! Men jag blev ändå godkänd och fick göra vapenfri tjänsteplikt som brandman på flygplatserna i Umeå och Örnsköldsvik. Du kan läsa mer om min vapenvägran och mina argument här.

HERREN SKA STRIDA FÖR ER

Men hur var det, ville Gud att Israel skulle kriga? Jag tror inte det längre. Det finns mycket i Bibeln som inte alls var Guds vilja. Att folket skulle ha en kung. Tempelbygget i Jerusalem? Att gifta par skulle skiljas. Slaveri, liksom Polygami, som ändå reglerades i Mose lag. Men Gud gav efter när folket agerade mot hans vilja.

Gud hade nog en annan plan för Israel än att de skulle strida. ”Herren skall strida för er, och ni skall vara stilla.” (2 Mos 14:14) ”Var stilla och besinna att jag är Gud! ” (Psalm 46:11) Nyckelstaden Jeriko intogs inte med vapen, utan genom sju dagars vandring runt staden, samt hornblås och härskri. Då folket angreps av starka militärmakter som Midjaniterna på Gideons tid reducerades armén först från 32 000 till 300 man. I stället för med spjut och svärd, räddades de därpå med vädurshorn, tomma krukor och facklor.

Om detta skriver profeten Jesaja (9:2, 4–6) att: ”Det folk som vandrar i mörkret, skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart….
Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel och deras plågares stav, bryter du sönder liksom i Midjans tid. Ja, varje stövel buren under stridslarm och varje mantel vältrad i blod skall brännas upp och förtäras av eld. Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar ska herradömet vila, och hans namn är Underbar i råd, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.”

Så vi, i mångas ögon naiva vapenvägrare, har ändå en grund, inte bara i NT och Jesusorden om fred, utan till och med i krigens GT. Anabaptisterna gjorde rätt då de förkunnade budskapet om fred.

SHALOM

Den 21 januari 1525 var ett 15-tal män och kvinnor samlade till bön och bibelsamtal i Engela Mantz hus i centrala Zürich. Det var den nutida friförsamlingens födelse. Den anabaptistiska väckelsen har kallats Den tredje reformationen. Efter den lutherska i Tyskland och den reformerta i Schweiz. Georg Blaustock var den förste som döptes, Conrad Grebel, Felix Mantz och Balthasar Hubmaier var några av de ledande anabaptisterna. Liksom Michael Sattler, huvudredaktör för den första bekännelseskriften, Schleitheimsbekännelsen år 1527. Förutom Troendedopet och den Fria församlingen lyfte man fram Brödsbrytelsen, Det andliga ledarskapet, som inkluderade kvinnorna och Församlingstukten. Men en särskild höjdpunkt var PACIFISMEN. Med Jesu Bergspredikan som grund tog de avstånd från allt våld, vägrade att bära vapen och undervisade om den kristnes fredsstiftande kallelse och uppgift. "Saliga de som stiftar fred, de ska kallas Guds barn." (Matteus 5:9)

Ett nyckelord i Bibeln är hebreiskans SHALOM – fred. Ett judiskt hälsnings- och välgångsord. Det betyder i tidernas fullbordan hela skapelsens upprättelse och återskapande. Den fullständiga harmonin med ursprung, centrum och mål i Gud. Ordet används ofta i Bibeln – Shalom i Gamla testamentet och koinégrekiska eiréné i Nya testamentet. Det uttrycker här och nu, inte bara frånvaro av krig, utan en djup inre och yttre frid, ett helt och försonat liv i gemenskap med Gud och människor. Sann och påtaglig fred!

Jesus är Fredsfursten. Han kom för att stifta fred, göra slut på all ondska, allt hat och allt våld. Symboliken är stark då han på åsnans rygg rider in i staden. Över utbredda mantlar. Under folkets lovsång och hosiannarop. Till grönskande palmkvistars glädje.

Våra baptistiska föregångare i 1500-talets Europa, som så starkt betonade Evangeliets fredsperspektiv, kopplade det samtidigt till martyrskapet. De avrättades för att de höll fast vid sin tro. Några dödades med svärd, andra brändes på bål och en del dränktes i floden eller i sjön. De försvarade sig aldrig med våld. Men likt Stefanus, den förste kristne martyren, höll de troget fast vid sin bekännelse till Jesus som Herre och bad för sina bödlar. I sant kristet lärjungaskap. Jesus själv bad på korset ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör. ” (Lukas 23:34) 1800-talets svenska baptister, och demokratins föregångare, drabbades inte lika hårt, men blev också de förföljda för sin tro och övertygelse. De dödades inte, men transporterades på fångkärror, berövades sina rättigheter och i några fall utvisades från vårt land. Inte så få kände sig tvingade att fly och emigrera till andra delar av världen.

FREDSFURSTEN - KONUNGEN KOMMER

När Jesus red in på åsneryggen genom Jerusalems port, hyllades han av folkskarorna. Han var deras furste och konung. ”Hosianna, Davids Son, Välsignad vare han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!” Ett jubel- och triumftåg. Vi vet inte om det var samma människor som några dagar senare ropade inför Pilatus: ”Korsfäst honom. Korsfäst honom!” (Lukas 23:21) Det dröjde dock bara några få dagar efter den symboliska åsneritten tills Jesus i Getsemane arresterades, fördes till makthavarna, dömdes och korsfästes.

Advent är budskapet om Konungen och Fredsfursten som kommer till oss. Han kommer för att upprätta sitt rike. Inte från hästryggen, inte med vapen och härars makt. Men genom att ge sitt liv. Han dog för att upprätta SHALOM. Han uppstod från de döda. Han är och förblir Herre och Konung. Hans ankomst firar vi. Med glädje och lovsång. Shalom! Den fullkomliga Friden. Den slutliga och eviga Freden.

Betelkyrkan, Östersund 30 november 2025
Kenneth Hermansson