Dopet – vad är det

Dopet,
vad är det?

Predikan i Betelkyrkan Östersund,
Palmsöndagen den 13 april 2003

Kan man tala om dopet på Palmsöndagen? Jovisst, dopet liksom Palmsöndagens texter handlar om att Jesus är Konung. Dopet innebär ett hyllande av hans herravälde.

Vi för just nu ett samtal i Betelförsamlingen om Dop och Medlemskap. Predikan idag är ett försök att förklara hur baptismen utifrån Bibelns texter ser på och förklarar vad dopet är. Jag ska också försöka ge en viss historisk bakgrund. Inte för att historien och traditionen ska styra oss, men det är viktigt att känna till och förstå sin bakgrund. Genom alla studenter och ungdomar som kommit till församlingen och som deltar i gudstjänsterna har församlingslivet genomgått en spännande förnyelse som vi är mycket tacksamma för. Samtidigt är det då viktigt att förnyelse inte innebär att vi tappar förankringen och förståelsen av vad vi är som församling.

Även på Evangeliska Frikyrkans årsmöte i Huskvarna kommer den baptistiska inriktningen att lyftas fram. EFK är en missionsrörelse, men också karismatisk, evangelikal och baptistisk. De fyra aspekterna har i tur och ordning lyfts fram och i år är det alltså den baptistiska identiteten som betonas.

Är detta viktigt? Är det inte viktigare att vinna människor för Gud och att församlingen växer? Det finns inget motsatsförhållande här. Viktigt är att vi i såväl mission som församlingsbyggande söker vägledning i Guds Ord. Det är inte mänskligt tänkande och mänskliga beräkningar som ska styra oss utan det Ord vår Herre talar till oss.

Bibeltexter: Fil.2:5-11, Matt.28:18-20

Historisk bakgrund

Med ”baptistisk dopsyn” menas att dopet är för den som hört Evangeliet, tagit emot det och bejakat det. Detta understryks i samtliga exempel på dop i NT. Ingen döps som inte sagt ja till Jesus. Dopet motsvarar en vigsel där båda parter är medvetet överens och säger JA till varandra.

Vi tror att den baptistiska dopsynen är förankrad i Nya Testamentet. Den skapades inte i 1500-talets Schweiz eller i samband med F. O. Nilssons verksamhet i Halland, där det första svenska baptistiska dopet hölls i Frillesås 21 september 1848. Men det är bra att känna till vad som hände. Två år senare dömdes F.O. Nilsson till landsförvisning för sin baptistiska tro. Bakgrunden och en parallell till den baptistiska väckelsen var läseriet. Människor lärde sig läsa och började studera vad Bibeln faktiskt innehöll samt tog personlig ställning till detta.

När det gäller Baptismen i Jämtland kan det vara av intresse att veta att den startade på Gregoriemarknaden i Östersund och fortsatte i Ås. Det första baptistiska dopet hölls i en vak i Storsjön den 30 november 1856. Bonden Olof Olsson från Ås, hade själv döpts i Sundsvall ett par veckor tidigare och han döpte denna dag sju personer i Storsjövaken. Samma kväll bildade de Ås Baptistförsamling.

Det var medlemmar ur Ås-församlingen som åtta år senare, 1864, bildade Östersunds Baptistförsamling. (1883 invigde man för övrigt sin kyrkobyggnad, Betelkyrkan som fortfarande står kvar som en av Östersunds äldsta byggnader. Denna lokal har varit kyrkolokal alltsedan dess. Och härav namnet Betelförsamlingen.)

Samma år som Östersundsförsamlingen grundades döptes i en Storsjövak utanför Kövra John Ongman som senare kom att grunda Örebromissionen, nu EFK. En av Ongmans barndomskamrater var Jonas Stadling, som kom att bli berömd som författare och forskningsresande. Jonas Stadling berättar i sina memoarer att han ”blev baptist i hjärtat i samma stund som han såg Olof Svensson i Hallom smädas och slås blodig av bygdebefolkningen.” En annan person som utsattes för myndigheternas ogillande var Olof Svanström, den förste examinerade folkskolläraren i Myssjö, för övrigt John Ongmans kusin. När denne döpts och anslutits till Baptistförsamlingen blev han omedelbart avsatt från sin lärarbefattning.

Även i Ås var det stora rabalder och landshövdingen själv kom till ett av de första mötena hemma hos Olof Olsson för att försök få stopp på den nya väckelserörelsen. Men han misslyckades förstås.

Gå in under Jesu herravälde

Varför stod man då ut med det motstånd och de förföljelser som den baptistiska väckelsen mötte? Varför fortsatte man trots svårt motstånd från både världsliga och kyrkliga myndigheter?

Svaret är att man efter ivriga bibelstudier förvissats om att dopet hörde samman med en personlig omvändelse och tro. Alla hade de barndöpts, men efter studium av Skriften hade de övertygats om behovet av att döpas på bekännelse av sin tro på Jesus. När de ställdes inför myndigheternas aggressivitet valde de ändå lydnad för sin tro. Dopet innebar därför i praktiken att de hyllade Jesus som konung och gjorde honom till Herre i sina liv. Jesus är den högsta myndigheten. Han är Herre och Kung.

Lägg märke till att det faktiskt finns två sidor i dopet, en mänsklig och en gudomlig. När baptismen förytligats, kanske som ett resultat av allt för ivrig kamp mot barndopsläran, då har den mänskliga sidan överbetonats. Och man har glömt den gudomliga sidan.

Men dopet är en förbundsakt mellan två personer. Som en vigsel där de båda bejakar varandra. Dopet betyder att människan säger jag till Gud som allra först sagt ja till henne. Utan Guds nåd och försoning vore allt förgäves. Men Gud har först älskat oss och i Jesus offrat sig själv för oss.

Gud handlar i dopet. Men jag vill ändå betona den mänskliga sidan, vad vi gör genom dopet. Det är inte alls fel att tala om dopet som en lydnadshandling, att gå in under Jesu herravälde.

I en parallelltext till Jesu missionsbefallning, Rom.1:5, skriver Paulus
Vi har genom vår Herre Jesus Kristus fått nåd och apostlaämbete
för att bland alla hednafolk föra människor till trons lydnad
för hans namns skull.

Gå ut i hela världen. Gör alla folk till lärjungar. Döp dem. För in dem under trons lydnad. Lär dem att hålla allt som Jesus befallt.

Ta på sig sitt kors och följa honom

En svensk psalm som ofta sjungits i samband med dop börjar så här:

Har du mod att följa Jesus, vad det än må kosta dig?
Har du mod när världen hånar och till motstånd reser sig?

Sista versen lyder:
O, besinna vad det kostar. Överväg din sak i tid.
Korset först och kronan sedan. Strid - och sedan evig frid.

Dopet hör till starten på det kristna livet och det innebär ett medvetet beslut om att ta korset på och följa Jesus. I Mark. 10:38-39 talar Jesus om sitt eget lidande, alltså korsdöden, som ett dop han måste genomgå. Han säger där att också lärjungarna måste gå igenom det dopet. Tidigare hade han sagt till dem: Om någon vill följa mig skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. Mark.8:34.

Det är ingen tillfällighet att dopet kopplas samman med Jesu lidande och med den kristnes lidande. Först med Jesu lidande. För dopet är enligt Paulus beskrivning i Rom.6 ett dop till Kristi död. Dopets innebörd är att bli ett med Jesus, ett med honom i hans död. Den försoning han fullbordat blir vår personliga erfarenhet då vi förenas med honom.

Men dopets väg innebär också att ta på sig sitt kors och efterfölja Jesus på martyriets väg. Martyr betyder vittne, en som vittnar om Jesus, och det vittnesbördet har många gånger under historiens lopp lett till martyrskap också i den betydelse vi i vårt språk lägger i ordet. F. O. Nilsson blev visserligen endast landsförvisad och 1800-talets baptister drabbades i vissa fall av fängelse och i andra av hån, spe och misshandel. I andra tider och på andra håll har martyriet lett ända till döden.

Dopet handlar om det definitiva uppbrottet och det avgörande steget att följa Jesus, vad det än må kosta. Det handlar om att bli ett med honom i hans död. Men det finns också en annan sida: att bli ett med honom i hans uppståndelse och liv. Ett nytt liv redan nu. Och evigt liv hos Gud.

Stå upp till nytt liv

Genom dopet förs vi in i ett nytt liv och med hopp om uppståndelse och evigt liv. Lovsångstexten i Fil 2 som talar om hur Jesus utblottade sig själv ända till döds, fortsätter med hans stora triumf. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna Gud Fadern till ära att Jesus Kristus är Herren!

Dopets innebörd är att vi får följa Jesus hela vägen genom att till sist en dag uppstå till evigt liv. För att ytterligare knyta samman Lovsången i Fil 2 med Missionsbefallningen i Matt 28, vill jag påminna om den syn Johannes berättar om i Uppenbarelseboken 7. En syn från framtiden och en syn från himlen och Guds tron. En syn som bekräftar att Jesu befallning att göra alla folk till lärjungar faktiskt ska fullbordas: Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk, de stod inför tronen och inför Lammet… Upp.7:9

I Israel och Medelhavsområdet, där NT kom till är klimatet lite varmare än hos oss. Visserligen döptes de första jämtarna i en vak i Storsjön, precis som John Ongman några år senare. Men när det blev möjligt att bygga en kyrkolokal byggde man in en särskild dopgrav. Vare sig dopet sker i en flod, sjö eller dopgrav är symboliken tydlig: Begravas med Kristus för att uppstå med honom till ett nytt liv och med ett hopp för evigheten.

Detta är några av Nya Testamentets många aspekter på dopet och dess betydelse:

Gå in under Jesu herravälde
Tag ditt kors på och följ honom
Stå upp till nytt liv tillsammans med honom.

Rom 6:3-5 Vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död. Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans.

Här finns en dopgrav som vi gärna ställer i ordning. Vad hindrar att du döpes?

Mer om dopet: Det kristna dopet: När? Var? Hur? Varför?

Till Betelförsamlingens hemsida